I februari lottade jag ut duschkräm samt tyckte att petite Pernilla Wahlgren var snyggast i Melodifestivalen. Ellos var före BP-Svanberg när bolaget använde formuleringen ”Små människor som vill göra stora fynd”. Det handlade om dock inte om petitekläder utan om storlek 34 så ”SMALA människor som vill...” hade varit en mer rättvisande rubrik.
Min Internetuppkoppling krånglade i mars. Skaffade ett konto hos Twitter och raljerade över timida kortisar under rubriken ”Tror ni långa köper kläder som inte passar?”. Misslyckades med att komma i en klänning hos H&M i storlek 40. Det var deprimerande.
I april stylade Icakuriren en 153 centimeter lång mamma. Tyvärr gjorde tidningen misstaget att utgå ifrån att kort är lika med smal när den bifogade klädguiden ”Liten och nätt figur – tänk så här”. Jag sammanställde en lista över genomsnittslängden i olika länder och insåg att jag är lång jämfört med kvinnorna i Guatemala som mäter i snitt 142,2 centimeter. I Sverige är den siffran 166,9 centimeter.
Förstod i maj att H&M och Indiska inte vill ha mig som kund. Shoppade i stället massor av kläder från ASOS Petite och Topshop Petite. En del plagg satt helt klart bättre än andra. Läste Sports Illustrateds baddräktsnummer och fann en hel drös söta petite tjejer i tidningen.
I juni började Tailor Store med måttsydda chinos. Tidningen Solo ville visa att kvinnor på 60 kilo kan se ut på många olika sätt, men missade att ta med en kortis i reportaget.
I juli var det tämligen tyst här.
Blev intervjuad av Petitelicious i augusti. Höll på att garva läppen av min när Rebecca Corry skämtade om sina 150 centimeter på Comedy Central. Hittade även flera engelskspråkiga petitebloggar.
Lottade ut tandkräm i september och fick en walk-through closet när garderoben rasade. Upptäckte den svenska petitebloggen HelloNicki. Slog även ett slag för brittiska Duo Boots som kränger dyra stövlar till små fötter och breda vader. Fick veta att Nicole ”Snooki” Polizzi från Jersey Shore är kortare än mig.
Testade underklänningar i oktober och insåg att Flexees modeller inte är något för korta överkroppar. Banana Republic Petite och GAP Petite började leverera till Sverige under devisen ”Petite is a proportion, not a size”. Det fattade dock inte Expressen som presenterade en jeansguide för ”korta ben” – där samtliga brallor var av standardlängd och inte passade en kotte under 160 centimeter.
Under november rådde det petite bloggtorka. Upptäckte den svenska petitebloggen Me and my style i början av november som skribenten tyvärr valde att lösenordsskydda en dryg månad senare.
I december var jag tillbaka bakom tangentbordet – ofta klädd i favoritjeggingsen från ASOS Petite. Upptäckte att Lindex sålde strumpor i storlek 34/36 på barnavdelningen. Insåg även att jag själv har tappat några kilo i vikt och kan ha klänningar från H&M i storlek S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar